Det är en knapp vecka kvar på detta år, och jag har såklart varit ursel på att blogga .. igen xD

 

Tävlingen som var den 25 september i år gick både sjukt dåligt och över förväntan bra på samma gång! Jag & Jossi kom till brukshundsklubben ca 30 tidigt för att inte stressa. Sen drog starten i lydnadsklass 1 ut på tiden i ungefär 2,5 timme. Jossi klarar inte att tänka efter 3 timmar av intryck, så jag var så fruktansvärt irriterad på upplägget. Förstår inte hur man kan prioritera att ta en grupp med ettor sist i programmet. Har man inte bil där hunden kan ligga och vila så är de ju kört liksom. En unghund kan inte sitta i 3 timmar och vänta bland massor av människor och hundar, och sen gå upp på plan och prestera på topp. Det gick helt okej för 2 av 6 tävlande. Jossi nollade ALLA moment, förutom ett. Helt otroligt nog så fick Jossi en 10a på TANDVISNINGNEN! :D Jag var och är fortfarande otroligt glad och STOLT över Jossi för de ögonblicket! Han var helt okej med att en fullt främmande man gick fram till honom och kolla i hans mun. Wow, de kommer jag leva på för alltid!

 

Men men! Nu kommer nytt år och nya regler i lydnaden. Det ser vi fram emot och vi har anmält oss till tävlig redan i februari :D Hoppas att vi slipper vänta lika länge den dagen, haha.

 

Våra mål 2016. Att Jossi ska sluta bry sig om andra hundar, och bli oberoende av koppel. I ärlighetens namn så tror jag att det kommer ta några månader till för oss att nå målet fullt ut, men jäklar va långt vi har kommit. Den här  veckan har vi haft flera hundmöten där Jossi faktiskt har ignorerat hunden helt och hållet. I resterande möten är han också väldigt duktig, även om han har en liten bit kvar. Han är ännu inte helt bekväm i hundmöten. Jag skulle vilja säga att vi iallafall nått 90% av vårat mål :)

 

Lika mycket som jag har tränat Jossi det här året har jag tränat mig själv. Egentligen, så är de bara mig själv som jag har tränat. Problemet med Jossis osäkerhet ligger inte hos honom. Han är väldigt känslig och har blivit en spegelbild av mig känslomässigt; det är hos mig problemet ligger. Jag har insett mycket med mig själv det här året. Jag har insett att hundmänniskan i mig nått botten, och nu är jag på väg upp igen. Tillbaka till den jag en gång var, och den hundmänniska jag alltid vill vara. Jossi hade aldrig kunnat förändra sitt beteende om inte jag utvecklades med honom på vägen. Jag har haft så många motgångar i min hundvärld. Jag har rasat totalt under åren. Det har varit för mycket sorg, som jag inte har bearbetat. Jag har förlorat så många jag älskar. Jag har varit så förvirrad och snurrig - totalt utbränd. Jag har mått så dåligt. Men jag har aldrig känt mig själv så bra som jag gör nu. Jossi är bara en, men den mest betydelsefulla, av de många faktorer som gjort att jag börjat hitta tillbaka till mig själv det här året.

 

Jag märker också mer och mer att Midas & Äventyr både mår bättre och beter sig bättre :) Det betyder också så himla mycket för mig, även om de pga deras storlek inte legat lika högt prioriterat som med Jossi. Jag hade på känn att de skulle gå lite mer per automatik med dem små ;) Äventyr är ju mest en spegelbild av Midas xD Medan Midas påverkas mycket av både mig och Jossi. Äventyr påverkas inte alls speciellt mycket av mig faktiskt.

 

 

Vi har nya mål för 2017. Det kommer upp i nästa inlägg :D